Siri Johansson, född 1918, levde som hemmafru i den ångermanländska bruksorten Husum. När hennes make dog 1990 började hon skriva dagbok, kanske för att fylla tomrummet som uppstått. Hon skrev dagligen under sina 20 sista år i livet. Hennes anteckningar från 1992 till 2010 finns bevarade i boken ensamheten värst.

Här får vi en bild av hur livet ser ut för en helt vanlig äldre dam i 90- och 00-talets Sverige, med inblickar i ensamhetskänslor, äldrevård och servicehus, läkarbesök, närstående dödsfall och den eviga längtan efter att barnen och barnbarnen ska komma på besök.