Det är en stark norrländsk filmhöst. Po och Sofia går på bio och blir kanske inte riktigt nöjda. ”Så ock på jorden” av Kay Pollack får dem att känna sig smutsiga. Po mår dåligt av Pollacks anti-intellektualism och Sofia inser att hon hatar att dansa och sjunga och dessutom tycker väldigt illa om när andra gör det. Filmen ”Flocken”, om hur ett våldtäktsoffer blir förföljt av norrländska bybor, får Sofia och Po att reflektera över hederskultur, manligt våld och den schablonmässigt tysta norrlänningen. För schabloner blir det alltid. Vilka schabloner ska man som norrlänning vara glad för?
/
RSS-flöde