Björkris I är en pianoskiva om livet i en hyresrätt.

Anders Teglund berättar om skivan: 

Som barn spelade jag piano mest hela tiden. Jag började spela i rockband som tonåring, någonting jag fortsatte med även som vuxen. Under tio års tid turnerade jag regelbundet, med metalbandet Cult of Luna, med Mattias Alkberg och med popbandet Convoj. Men så tog livet en ny riktning. Jag slutade i banden, jag fick barn, jag separerade. Jag flyttade in i ett bostadsområde som heter Björkris, och dagen därpå köpte jag ett akustiskt piano på Erikshjälpen.

Jag tvingades omvärdera min syn på musiken och dess plats i min tillvaro. Jag började spela piano hemma i lägenheten efter att jag nattat min dotter. Under en lång tid hade min relation till musiken kantats av projekt – låtskrivande, rep, inspelning, turné. Pianostunderna blev någonting annat, som en frizon och ett alternativ till den där kvällspromenaden jag inte längre kunde ta eftersom jag bodde ensam med min dotter.

Att se på musik som en promenad öppnar upp helt nya vägar. Promenadens premisser är annorlunda. Den är ett varande i stunden, ett sätt att syresätta sin kropp och koppla av. Jag behöver inte jämföra min egen promenad med promenader som andra människor gör, eftersom det inte går. Eller fråga mig om den håller tillräcklig verkshöjd, eller om den kanske borde övas in lite bättre, särskilt den där delen i slutet, eller om den kanske är en kopia av en annan mycket välkänd promenad.

Att spela piano i en hyresrätt kommer med andra begränsningar och förhållningssätt än i en replokal. Jag omges ständigt av en anonym, och inte minst ofrivillig, publik i form av mina grannar. Detta har format mitt spelsätt, jag undviker att upprepa mig för mycket, tragglar inte ofärdiga låtar och ägnar mig inte åt skalövningar. Varje kväll uppstår istället helt ny musik, ofta improviserad, och när det blir ”fel” väljer jag att följa med och låter det bli en ny stig. Det är böljande melodier i dur, moll och maj fram tills klockan 22 då det ska vara tyst i huset.

Nu har jag gjort det här i fem år. En kväll la jag ut ett pianoklipp på Instagram. Min vän Hans Olsson som jobbar på Svenska Grammofonstudion i Göteborg messade mig och föreslog att vi skulle spela in mitt pianospel. Sagt och gjort. Han kom hem till mig några gånger och vi spelade in melodier och improvisationer på mitt lite skeva skolpiano i vardagsrummet. Sedan involverade vi Martin Schaub som skrev arrangemang för stråkkvartett och blås till några av spåren.